Sedan början av 1900-talet har Metodistkyrkan, Baptistsamfundet och Missionskyrkan i omgångar samtalat om att bilda en ny gemensam kyrka.
Den 4 juni i år skall beslutet tas – och att bilda Gemensam Framtid (nuvarande arbetsnamn). Otaliga arbetstimmar har lagts ner i denna process och lika många återstår. Massor av engagerade människor har satsat enormt mycket på att ro detta i hamn. Tvivlen har funnits där. Kritikerna har varit högljudda. Uppgivenheten har ibland infunnit sig, men nu är det äntligen dags!
Till vilken nytta kanske du frågar dig? Är det inte enklare att bara fortsätta enligt den gamla modellen? Hade vi inte vunnit mer på att fortsätta som Metodistkyrka? Vi som i den nya kyrkan riskerar att drunkna i mängden, riskerar att tappa bort vår identitet, riskerar att marginaliseras än mer?
Det som varit spännande i processen är just att det är tre likvärdiga parter som samverkar om att skapa nåt nytt. Visst är vi olika stora, men i processen har storleken inte haft nån betydelse. Visst har vi olika förståelse av vad det är att vara kyrka, olika syn på dop och medlemskap, olika traditioner och inlärda vanor – men det kanske just ’är det som är poängen i denna process! Målet är inte att slå ihop tre gamla samfund till ett, nej, målet (och syftet med hela processen) är att skapa något nytt: en ny, öppen o generös kyrka för dagens samhälle. Den nya kyrkan kommer att karakteriseras av en större öppenhet o generositet för både församlingar och medlemmar. Den lokala församlingen kommer att kunna prägla och forma sin egen teologi och praxis, vilket skapar en möjlighet till både en större mångfald och bredd inom den kyrkan.
Men den verkliga anledningen till att vi vill skapa en ny kyrka är – de enorma behoven av en ny kyrka som vågar och vill fokusera på det som dagens kyrkor inte har lyckats så bra med – att sätta medmänniskan i centrum.
Dagens kyrkor har existerar mer för sin egen skull än för medmänniskornas skull. En för mig okänd engelsk biskop skrev ”Kyrkan är den enda organisation som existerar för sina icke-medlemmar”.
Svenska Kyrkan letar idag efter sin identitet och är ganska splittrad i teologiska o dogmatiska frågor. Pingströrelsen är kluven i nytänkare o konservativa, EFK håller på att bli mer av en sekt med sin radikala kyrkotukt. De nya invandrarkyrkorna lockar just invandrare – men det behövs en ny kyrka som kan se och möta Svensson. Som tar barnen, kvinnorna, de marginaliserade människorna och världen globalt på allvar.
Ur grunddokumenten för den nya kyrkan kan vi läsa (finns i sin helhet på www.gemensamframtid.se):
”Vi vill att kyrkan skall … vara relationell… vara en plats där hela livet ryms, en plats för brustenhet, för glädje o lust… utmärkas av att den förmedlar Guds förlåtelse som befriar människor… vara en ekologiskt och ekonomiskt hållbar kyrka… stå för förnyelse. Det innebär att vi alltid måste söka nya, för vår tid bättre lämpade sätt att vara kyrka på. Innehållet är evigt, men formen bör hela tiden förnyas.”.
Mycket av det som beskrivs kunde ju sägas präglar vårt församling redan idag, men jag hoppas och tror att denna längtan efter något nytt, efter ett steg till också skulle finnas hos alla församlingar. Förutsättningen för att den nya kyrkan skall bli just en ny kyrka är att vi tillsammans orkar och vågar se möjligheterna och framförallt se utmaningen från både evangeliet och från vår samtid.
I samband med församlingens årsmöte Anndag påsk skall vår församling fatta ett vägledande beslut inför
omröstningen på årskonferensen. Sen fattar årskonferensen sitt beslut i början av juni och om resultatet blir ett ja, blir vår församling en del av den nya kyrkan.
Vår samtid utmanar – evangeliet utmanar – den nya kyrkan utmanar med sin vision: ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig o världen”.
Hälsar pastor Bimbi
